Logga in
Logga in
Vilda och hundföraren Katrin Wegener Lundkvist gör sig redo att söka efter fladdermöss i Gamle dal. Foto: Petter Bohman

Slussar i Trollhätte kanal Vildas nosarbete kartlägger fladdermöss – ny metod testas i Trollhättan

Finns det några fladdermuskolonier där de nya slussarna ska byggas? Det tar jaktlabradoren Vilda reda på tillsammans med hundföraren Katrin Wegener Lundkvist i en ovanlig och effektiv metod som nu testas i Trollhättan.

Fladdermöss är små, känsliga och gör en stor insats i ekosystemet genom att äta upp mängder av skadeinsekter. I Sverige finns det nitton olika arter av fladdermöss, alla fridlysta. När ett infrastrukturprojekt kan komma att påverka fladdermössens livsmiljö kräver artskyddsförordningen att det görs en inventering och en därpå följande plan på skyddsåtgärder om det visar sig att fladdermössen hotas på något sätt.

– Utmed Göta älv vet vi att det finns gott om fladdermöss eftersom vatten drar till sig insekter och det är vad fladdermöss äter, säger Petter Bohman, naturvårdsbiolog med specialistkompetens inom fladdermöss.

Detektorer kombineras med hundsökning

Under sommaren genomförde han för slussprojektets räkning en fladdermusinventering i skogsområdet i Gamle dal där de nya slussarna planeras.

Det traditionella sättet att lokalisera fladdermöss innebär att man sätter upp så kallade autoboxar i skogen – detektorer som omvandlar fladdermössens läten till hörbara ljud. Fladdermöss låter nämligen konstant medan de är ute på jakt efter mat under nätterna, men ljudet är ohörbart för det mänskliga örat.

Vilda har fått korn på fladdermusdoft vid ett träd i Gamle dal. Hundförare Katrin Wegener Lundkvist kontrollerar därefter om det rör sig om enstaka fladdermöss eller en koloni. I Gamle dal fanns det gott om fladdermöss av olika arter men inga kolonier.

Fladdermuskolonier, det vill säga bon, där honor i stora grupper föder och tar hand om sina ungar är dock inte lika lätta att upptäcka med autoboxar. Och det är här Katrin Wegener Lundkvists treåriga svarta jaktlabrador Vilda kommer in i bilden. Med vetskapen om att det vankas favoritmat – mjukost! – vid en lyckad markering nosar Vilda sig igenom de tio hektaren skog i Gamle dal på några timmar i jakt på fladdermusdoft.

Vilda är tränad att hitta fladdermusspillning – en färdighet hon tillskansat sig tillsammans med sin matte i Tyskland, där det finns gott om fladdermöss och goda träningsförhållanden. Nu är Vilda Sveriges första och än så länge enda fladdermussökande hund, och ett av hennes första sök i skarpt läge gick alltså av stapeln i Trollhättan.

– Det fungerade väldigt bra! Vilda jobbar bra och effektivt själv med lite styrning och missar sällan, säger Katrin Wegener Lundkvist.

Förväntat resultat – inga kolonier

När Vilda markerar vid ett träd tittar Katrin Wegener Lundkvist och Petter Bohman efter om det finns en boplats eller om det handlar om att en eller flera fladdermöss lämnat spår på platsen.

Vildas – och Petters – undersökningar visade att det rör sig många olika arter av fladdermöss i Gamle dal men det hittades inga kolonier.

– Det var förväntat utifrån vad vi vet sedan tidigare och Vildas sökningar bekräftade det, säger Petter Bohman.

– Vi anade det också utifrån Vildas reaktioner. Hittar hon en hel koloni blir hon verkligen vilda Vilda, säger Katrin Wegener Lundkvist.

Det finns nitton olika fladdermusarter i Sverige. En av dem är bildens brunlångöra – en art som finns i Trollhättan.