Arkeologi: Nyckeln till att dokumentera vårt kulturarv för framtida generationer

Västlänkens tunnel anläggs där delar av Göteborg befästningsverk tidigare legat vid Rosenlund. Vid Rosenlund finns spår efter bastionen Christina Regina, uppkallad efter drottning Christina. Dessa lämningar är från den äldsta utbyggnadsfasen av Göteborgs befästningar. Trots att det finns ritningar från olika tider, vet vi fortfarande relativt lite om hur detta imponerande byggnadsverk uppfördes. Nu fokuserar man på att undersöka ingenjörskonsten och förstå människorna som en gång byggde det.

Utbyggnadsfaser av Göteborgs befästningar

Göteborgs befästningar genomgick några huvudsakliga utbyggnadsfaser. Den första fasen inträffade redan vid stadens grundläggning, då en enklare vall restes runt staden. Den andra fasen, som började 1639, följde den holländska skolan och innebar att en större vall uppfördes med en mindre vall framför, kallad fossebray. Detta arbete ritades av generalkvartermästare Olof Örnehufvud och slutfördes av Johan Wärnschiöld, och det är denna typ av befästning man nu undersöker i Rosenlund.

Plan och profilritning över Göteborg från 1646 vilken visar förstärkningar av de holländska vallarna det året. Krigsarkivet, SFP Göteborg 562.

Den tredje fasen ägde rum under Erik Dahlberghs tid som generalkvartermästare i slutet av 1600-talet, då de flesta av stadens bastioner byggdes om och förstärktes med stenmur. Däremot behölls det holländska utseendet på de tre bastionerna i Rosenlund, troligen på grund av resursskäl men även på grund av att Otterhälleverken på nuvarande Kungshöjd ansågs tillräckligt skydda staden från detta håll. Under 1740-talet förstärktes Göteborg ytterligare med en fältvall utanför vallgraven, från nuvarande Posthuset till Järntorget, vilket resulterade i dagens Trädgårdsföreningen och Kungsparken.

Tidigare har de yttre delarna av denna fältvall undersökts genom Kungsparken samt det södra brofästet till Rosenlundsbron, Husarbron. Nu undersöker man bastionen Christina Regina. På en bild, syns rustbädden med en pålrad framför den bakre huvudvallen. Pålraden uppfördes sannolikt 1642 enligt dendrokronologisk datering, det vill säga en metod för att datera trä genom att analysera dess årsringar. Det visade sig vara det andra försöket att bygga denna del, då ett stort ras inträffade under första försöket. Spår efter raset syns som sprickor i leran, och förstärkningar har gjorts efter händelsen. Förutom rustbädden och pålraden har vi också identifierat jordankare, bestående av tvärsgående timmer som förankrats med tvärtimmer bakom nedslagna pålar.

Översikt över årets undersökningsyta på Rosenlund där bland annat rustbädd till bastion Cristina Reginas huvudvall syns centralt i bilden.

Raset var sannolikt en mindre katastrof på sin tid, men det har resulterat i att lämningarna bevarats exceptionellt väl. Bakom varje vall fanns en vallgång där soldater kunde röra sig skyddade från fienden. En sådan vallgång, som drogs med i raset, syns på bilden. Den är cirka tre meter lägre än vad den borde vara, och det är tydligt att man höll på att lägga torvplattor när olyckan inträffade. Den främsta torvraden är färdiglagd, och man hade precis påbörjat den andra när arbetet plötsligt avbröts. Allt täcktes sedan av ren lera, vilket bidragit till den utmärkta bevaringen.

Den bakre och äldre vallgången bakom bastions Christina Reginas huvudvall med senare anlagda förstärkningar i form av jordankare. Torvplattor som ännu inte lagts syn i vallgångens botten.

Vallarna byggdes upp av lera som man grävde upp från vallgraven. Utsidorna förstärktes med torv, ett arbete som noggrant övervakades av torvmästare. På vallens baksida lades torvplattor på varandra för att skapa en hållbar slänt. Denna slänt, som på bilden ser lodrät ut, var ursprungligen lutande innan raset.

Förstärkning av torvlager och vallgångens framkant som uppförts med på varandra staplade torvplattor. Torvlagren syns tydligt i bilden. Foto Markus Andersson för Arkeologerna.

Under arbetets gång har arkeologerna även funnit föremål och redskap som användes av arbetarna. Förutom enstaka kritpipor, dryckeskärl och mynt har vi hittat rester av ett hjul från en skottkärra och en robust träklubba, som troligen användes för att slå ned mindre störar och dymlingar, det vill säga en typ av träspik, i stockkonstruktioner.

Träklubba som påträffades i ett av de konstruktionslager som var de ytor man arbetade på när bastionen uppfördes. Träklubban är av enklare snitt då det är en avsågad trästam där man använt en gren som skaft. Klubban har tydliga spår efter användning och sannolikt har den använts vid trä- och jordarbete, exempelvis driva ner trästörar.

Sammanfattning

Arkeologerna har kunnat inhämta ny kunskap om fästningsarbetena under 1600-talet. Som en extra upptäckt har vi även funnit rester av den första vall som uppfördes på 1620-talet, inkapslad i bastionen Christina Regina.

Återigen, arkeologiska fynd dokumenteras och det som är möjligt flyttas och tas till vara. Den nya kunskap som framkommer i samband med grävningarna kommer att förmedlas till göteborgaren och dess besökare bland annat kommer den att visas i den nya stationsbyggnaden.