Ostlänken, en ny dubbelspårig järnväg När det var skärgård mellan Norrköping och Linköping
Ostlänkens dragning berör olika typer av landskap och därmed också olika typer av fornlämningar. En viktig del i projekteringsarbetet har varit att inventera och utreda – hitta – tidigare okända fornlämningar.
Mellan Norrköping och Linköping följer Ostlänken delvis befintlig väg E4. Landskapet präglas där av moränhöjder och hällmarker som reser sig över dalstråk och av flackare partier med lerbunden åkermark. Under äldre stenålder, för cirka 10 000 till 6 000 år sedan, var detta ett skärgårdslandskap. Dagens moränhöjder stack då upp som öar medan dalgångarna och lerområdena låg under vatten och hav.
Läser dagens landskap med sjökort
Genom att läsa dagens landskap och kartor som sjökort har arkeologerna hittat metoder för att upptäcka stenålderns lämningar. På så sätt lyckas de identifiera bra landningsplatser för kanoter. Ofta är det platser som också har kunnat ge skydd för väder och vind. Ibland bär de enbart spår efter tillfälliga strandhugg. Andra gånger visar platserna på mer varaktiga bosättningar.
Nära kommungränsen mellan Norrköping och Linköping finns ett antal större moränkullar och hällmarker vid en plats som heter Bäckeby. De utgjorde en gång i tiden öar och halvöar i en innerskärgård. Här bland sandiga avsatser, gipar och sandfält har arkeologerna hittat sju större strandnära stenålderslokaler.
Moränkullarnas högsta höjd över dagens havsnivå är mellan 55–60 meter vilket gör att spåren kan dateras till äldre stenålder, förklarar Magnus Johansson, projektledare arkeologi, Trafikverket.
Bäckeby under stenåldern
Vid en av dessa ytor som ligger knappt sju meter söder om E4:an har en något mer omfattande arkeologisk förundersökning genomförts. Det kunde då konstateras att boplatsens storlek var cirka 600 m2 och att den låg knappt 30 meter från vad som en gång var en liten sjö eller göl. Inom boplatsytan hittades en hyddlämning, eldstäder och kokgropar. Kol-14-dateringar visar att lämningar är mellan 9000 och 8600 år gamla.
Bland fynden fanns en yxa i grönsten och en slipsten i sandsten. Det hittades också restprodukter från tillverkning av olika skärande redskap i stenmaterial såsom kvarts, grönsten, mylonit och flinta. Inom boplatsen kunde arkeologerna dessutom samla ihop ett litet benmaterial. Bland dessa förekom ben från större klövdjur, troligen vildsvin, kronhjort och älg.
Under äldre stenålder var detta en basboplats och inte en tillfällig jakt- eller fiskestation, berättar Magnus Johansson.
Fortsatta arkeologiska undersökningar av kullen vid Bäckeby kommer knyta samman de sju olika boplatsytorna. Vi får då en ännu bättre förståelse för hur människorna levde under äldre stenålder.
Fynd från platsen
Bilden nedan visar skärande redskap tillverkade i kvarts (till vänster och höger) och i flinta (i mitten). FOTO: Arkeologerna, SHM.
