Ostlänken, en ny dubbelspårig järnväg Ostlänken möjliggör nya forskningsfrågor
Arkeologiska undersökningar ökar bland annat förståelsen för hur dagens samhälle har vuxit fram och människorna bakom. I sommar har lämningar hittats från den historiskt omfattande och viktiga framställningen av träkol.
I skogsområdena väster om Nyköping, längs Stigtomtamalmen och ner mot länsgränsen vid Stavsjö, finns stora koncentrationer av skogsbrukslämningar. Det är framför allt spår efter kolmilor men även enstaka kolarkojor. Det stora antalet lämningar visar på en omfattande träkolproduktion som levererades till intilliggande järnbruk såsom Stavsjö, Virå, Nävekvarn och Ålberga.
Flera av bruken etablerades under medeltiden på 1300- och1400-talet, men det var under 1600-talet, vid tiden för Sveriges stormaktsambitioner, som gruv- och bruksmiljöerna kraftigt expanderade. Det var viktiga näringsgrenar för landets försörjning, delvis för koppar som behövdes för kronans råvarubehov och järn som bland annat användes till kanoner, men också ekonomiskt i form av skatteinkomster och exportvinster.
För att hålla produktionen igång var järnbruken i behov av stora mängder träkol, vilket ledde till att de idag skogbevuxna områdena väster om Nyköping på den tiden var mer eller mindre kalavverkade. Strukturomvandlingar i början av 1800-talet innebar att flera av bruken lade ner eller om sin produktion, med följden att behovet av träkol drastiskt minskade.
Avtorvad och delvis undersökt kolmila. Foto: Arkeologerna SHMM.
Kolningslämningar ger kunskaper om de obesuttna
I sommar har Arkeologerna vid Statens Historiska Museer genomfört arkeologiska förundersökningar, med syftet att bedöma kolningslämningarnas kunskapspotential. Mellan Skavsta och länsgränsen i väster berör Ostlänken en stor mängd registrerade kolningsanläggningar, där kunskapspotentialen var och en för sig kanske inte är så stor, men tillsammans i ett större landskapsutsnitt finns möjligheter att besvara bredare frågeställningar.
Oljemålning av Carl Kjellin, ”Utdrivning av kolmila” (1890). Målningen visar arbetet med att tömma en färdig mila på sitt innehåll. Nordiska museets föremål inv.nr 72173. Licens: CC BY-NC-ND.
Tidigare forskning har främst fokuserat på kolningens betydelse för brukens och godsens utveckling och de mer tekniska aspekterna kring hur kolningen genomfördes. Idag intresserar sig allt fler forskare även för människorna som utförde kolningsarbetet och deras levnadsvillkor, där många av arbetarna var helt eller delvis beroende av träkolsframställningen. Kombinationen av arkeologiska fältresultat, naturvetenskapliga analyser och kart- och arkivstudier hjälper arkeologerna att synliggöra enskilda individer – människor som ibland bär våra namn och som levde för inte så många generationer sedan. Genom sitt dagliga arbete bidrog brukens egna kolare, kolarbönder och de obesuttna torparna – de som själva saknade jord – till järnbrukens utveckling och framväxten av stormakten Sverige.
Produkten, träkol. Foto: Arkeologerna SHMM.
I vår StoryMap, en interaktiv informationskarta, kan du ta del av flera berättelser från olika kulturmiljöer och arkeologiska fynd längs Ostlänkens sträckning.