Bestånd av parkslide vid väg

Parkslide är ett hot både mot biologisk mångfald och själva infrastrukturen. Foto: Naturvårdsverket

Invasiva arter vid vägar och järnvägar

Invasiva arter är ett hot mot biologisk mångfald och artrikedom. Och ofta fungerar transportinfrastruktur som hamnar, vägar och järnvägar som inkörsportar och spridningsvägar för de här arterna. Nu ska spridningen hejdas.

Närbild på blommande lupin
Blomsterlupin sprider sig snabbt i Sverige. 

De invasiva arterna är ett hot mot biologisk mångfald och även mot själva infrastrukturen. Spridningen av invasiva arter har fortsatt att öka under 2024 enligt Trafikverkets sammanställningar. Till exempel finns parkslide längs kusten upp till Umeå. I vissa landskap är lupinen allmän längs vägnätet. Det troliga är att läget försämras ytterligare.

Under senare år har flera invasiva främmande arter, som har hittat till infrastrukturens miljöer, spridit sig snabbt. Exempelvis sprider sig blomsterlupin, parkslide, jätteslide, jättebalsamin och kanadensiskt gullris i exponentiell takt längs Sveriges transportinfrastruktur. Blomsterlupin har på kort tid etablerat sig i hela landet och finns idag i tre cirka hälften av alla artrika vägkanter. 

Läs mer i Trafikverkets miljörapport för 2023

Flera nya arter har också börjat introduceras i södra Sverige som robinia och boerstånds.

Vi måste agera nu för att stoppa spridningen

Redan idag riskerar den invasiva arten parkslide att stoppa investeringsprojekt, vilket beror på höga kostnader kopplat till hantering och krav som gäller jordmassor. Beräkningar visar att det kostar mindre att bekämpa invasiva arter vid skötsel av vägar och järnvägar än att hantera infekterade jordmassor. Eftersom spridningstakten har ökat, påverkad av klimatförändringar, finns ingen tid att förlora. Arbetet med att hejda till exempel parkslide behöver drivas på omgående.

Ett arbete på flera fronter som kommer att ta tid

För att åtgärderna ska ge effekt behövs insatser på flera fronter. Vi behöver agera och utveckla kunskap parallellt. Det är ett grannlaga arbete som kommer att utmana och ta tid. Vi behöver hålla i och hålla ut.

Vi behöver bryta händelsekedjan där en lupin sprids från trädgård till vägkant, där sen Trafikverkets slåtter sprider den vidare längs vägkanten och sen vidare ut i landskapet. Olika samhällsaktörer och markägare måste agera gemensamt för en effektiv hantering.

Vi minimerar kemisk bekämpning

Vi vill inte använda kemisk bekämpning, men kan tvingas till det under en begränsad tid eller när stora samhällsintressen står på spel. I nuläget saknar vi alternativa effektiva metoder i vissa situationer. Vi bedriver därför, med beviljat forskningsundantag,  kemisk bekämpning av parkslide längs infrastruktur på utvalda platser. Vi använder också kemisk bekämpning för jättebjörnloka längs järnvägen. 

Läs mer om kemisk ogräsbekämpning

Tajming, kunskap och samverkan

För att göra effektiva insatser är tajming och kunskap centralt när det gäller växter. Det är inte ovanligt att vackert blommande lupiner sparas när en vägkant klipps. Det går inte att fortsätta så. Vi är många som behöver veta vad och hur och när vi ska göra våra insatser. Naturvårdsverket har en nyckelroll i arbetet. De är inte bara ansvariga för aktörssamverkan, de har också mycket information om vad invasiva arter är, vilka de är och vad man ska göra med dem. Läs mer via länkarna nedan.

Vad är invasiva arter?

Invasiva främmande arter är arter som människan avsiktligt eller oavsiktligt har flyttat till ett nytt område där de snabbt sprider sig och orsakar skada. Invasiva främmande växter och djur är ett stort hot mot biologisk mångfald i världen. De skapar också ekonomiska problem för samhället och enskilda, exempelvis odlare, och de kan sprida sjukdomar till människor och djur. Källa: Naturvårdsverket